Riddarsporrar som vill vara ifred
I flera år har jag försökt få in riddarsporrar i trädgården och har efter konstens alla regler vattnat och gödslat och pysslat om de små plantorna. Men hur jag än gjorde så såg de bara trista och halvdöda ut. Efter rätt många år, allt tar ju sån tid när det gäller trädgård, så tänkte jag att det går helt enkelt inte. Fel jord, för lite sol eller kanske rentav fel landskap. Så jag planterade något annat och glömde bort det här med riddarsporrar helt under några år. Men det var tydligen rätt metod för nu kommer dem, något vid sidan om det ursprungliga planteringsstället och i en tät grupp. Det var tydligen precis så man skulle göra, bara glömma bort. Bilderna är mina egna.
Den här blå färgen var precis den färg som vi hade på fönsterna, mosaikpelaren och i badrummet vid den tiden då vi byggde huset. Samma blå färg jag var helt besatt i på den tiden. Se bilder på min hemsida.
6 kommentarer:
Mina riddarsporrar gör som dina, i en "nerlagd" rabatt där trivs de bäst och breder ut sig, vackra är de!
ha det skönt i värmen!
Sophia
Vacker blå färg, men den kan lätt bli too much... jo, jag gjorde också den upptäckten då det begav sig;-)
Hej,
Helt underbara och vilken lovely färg!!!
Ha en skön helg!
Kram J
fint! :)
Ha, ha, riktigt vackra surskallar: ) Mari.
härligt! då kanske det finns hopp för mina små taniga hemsådda kvistar också...
Skicka en kommentar