Ett måste när man är i Milano är att besöka Rossana Orlandi, så det blev en tur dit den här gången också. Däremot tyckte jag inte det var något speciellt som visades upp och till och med hennes butik var ovanligt tråkig. Men hennes fantastiska innergård däremot, är riktigt häftig och har många år på nacken vilket ger den extra charm. Så jag fotade loss lite...
Begreppet urban gardening som man mest hört snackas om i flera år, var på designveckan i Milano nu verklighet. Det var verkligen växter överallt, både i enkla pallar ute på trottoaren, i stora överdimensionerade krukor eller hängande på väggar och från tak. Men också på utställningarna...
En skål eller kopp i samma form men i olika material var en återkommande idé under designveckan i Milano. Någon som trodde att marmorn var en övergående fluga, nej det var rena marmorfrossan i Milano. Marmor överallt och inte bara den här vita carreramarmorn utan alla möjliga färger och sorter.
Diogénia från ZPStudio, keramik från Rina Minardi och marmorbord från Diesel Living.
Att hitta kul lösningar för att man ska kunna bygga och fixa till sina möbler själv var det några som tagit fasta på - allt från att tråckla ihop ett snyggt mönster på sin matta till att bygga bord, lampor och stolar. Allt efter plats och behov.
Från polska utställningen Do It Your Way och Reditum.
Hemma igen från Milano. Det var några väldigt hektiska dagar och mycket som skulle spanas och kikas på. Det mesta som jag tyckte var bra har jag visat på instagram men det kommer ändå en liten summering här på bloggen. Några saker som stack ut direkt - ljust trä, färgen gul och geometriska former i skärmväggar, mattor och lampor. Moooi hade även i år den bästa utställningen med stor dramatisk fotokonst som bakgrund till sina möbler. Ser kanske inte så mycket ut på bild, men var otroligt häftigt på plats.
Från montrarna till Arper, Moooi och Zanotta.
Idag åker jag till Milano för att ta del av mässan och alla utställningar under design week. Ni som vill kan följa mig via instagram: Purplearea1. Här på bloggen blir det en paus till nästa vecka!
På en bakgård till ett rivningshus i Milano hade man byggt upp en urban gardening miljö som jag gillade. Snyggt och den ruffiga omgivningen gör det inte sämre. Det här var flera olika företag blandat och jag har inte någon koll på vilka tyvärr, får se det som inspiration helt enkelt.
Det här showroomet hamnade vi på av en ren slump, det var en liten port i ett oansenligt hus och vi gick in utan allt för stora förhoppningar. Väl inne var det ett gigantiskt showroom där de hade byggt upp fantastiskt häftiga badrumsmiljöer i olika stil. I en av de stora hallarna hade de monterat stora duschmunstycken som hade virade grenar runt sig, fem-sex meter upp i taket. Otroligt häftigt. Företaget heter Gassi.
Så här några veckor efter Milano är det kul att visa några bilder där stylingen är allt. Cassina hade en lite annorlunda och kul monter. Här fotade jag mest stylingen snarare än att möblerna, eftersom det var det jag tyckte var speciellt. Jag blev förtjust i deras trädetaljer och att de blandade stil och tidsperioder friskt. Det var också mycket glas och sprejmålade bruksföremål. Sen det där med att riva sönder böckerna, hm, jag vet inte riktigt vad jag ska säga om det. Annorlunda kanske.
Glömde nämna den kanske mest oväntade trenden under mässan, eller kanske var den ändå inte så oväntad om man tänker efter. Den här stilen kallade Charlotte och jag för Art Deco men den kanske lika gärna kunde kallas för Parisnostalgi eller Chanelyra. Det handlar om glamour och lyx, med feminina och nostalgiska tillbakablickar till Paris under 20-, 30- och 40- talet.
Från det ena till det andra.. ibland är kontrasterna rätt stora. Ute i stadsdelen Lambrate fanns flera utställningar med ung och ny design. Oetablerade designers och designskolorna ställde ut här. Jag föll för fiket som Diesel Successful Living stod för. Rått och häftigt!
Italienarna är naturligtvis mästare på det här med utemöbler. Paola Lenti hade en fantastisk utställning med färgglada utemöbler som visades upp i ett gammalt kloster mitt i Milano. Alla möbler, inklusive dynor och lösa kuddar, tål att stå ute i regnet. Otroligt men sant!
Den utställning som ändå stal showen rejält det här året var Mooois fantastiska miljöer uppbyggda av Marcel Wanders. Det handlade om olika krockar av dels nostalgiska tidsperioder men också om associationer till olika epoker och olika symboler som egentligen inte hör ihop. Bilderna i bakgrunden är allvarliga och det känns nästan som om de vill berätta något, möblerna däremot har en lite barnslig bullig låtsas-känsla, de plastiga skyltdockorna som sitter eller ligger (ibland hånglar) i sofforna drar ner allvaret till en nästan fånig nivå. De gamla detaljerna som motorcykeln, träleksakerna, den gamla fotogenlampan gör att man känner sig lugn och lite hemma. Kanske har alltihop ett budskap, kanske finns där inget budskap alls. Det känns som det är överlämnat till var och en att själv tolka. Hur som helst är det här så coolt, I like!!
